TV

Jag har de senaste 5-7 åren vart en värre soffpotatis än många andra och avverkat en jävla massa filmer och tvserier och det har nu gått så långt att jag sjukt nog börjat tröttna så till den grad att jag inom de första 5-10 minuterna oftast listar ut de mesta av vad som skall hända i avsnitten, och detta är på grund av att jag sett så otroligt mycket tillsammans med att det är otroligt jävla svårt att komma på nya koncept och linjer (för att använda pokerterm) för att ta sig från punkt A till C via B.

Det handlar också otroligt mycket om casting, något som jag återkommande blir otroligt besviken på vad gäller  tv serierna nu för tiden, det är på tok för uppenbara castings av ”boven” / ”bad guy” och för få ”red herrings” som slängs in för att sätta griller i skallen på oss tittare.

Så vad gäller de senaste åren så har jag vad gäller tv serier verkligen älskat The Wire, The Shield och Sons of Anarchy, alla dessa är serier som löper över många säsonger med en röd tråd med små avstickare och inte fristående avsnitt varje vecka (vilket är det koncept som suger).

Det gick för ett par år sedan en miniserie som hette Harpers Island (tycker verkligen ni ska se den) som jag gillade mycket just på grund av att de gjorde saker utanför de vanliga ramarna, och det jag uppskattade med den serien var att de inte siktade på att köra fler säsonger eller så, utan de körde sitt race och sen var det inte mer med det. Det är även många av skådisarna i serien som ni säkert känner igen då många återkommer i andra tv serier, men inte på ett sätt som förstör något. 

En serie som går nu som jag fullständigt älskar är Homeland, där Claire Danes gör en lysande roll som CIA agent med sina egna demoner (fick för övrigt en Golden Globe för sin roll), och det är en serie som också vrider och vänder lite på det ”vanliga” upplägget av serier.

Sen finns ju en sån serie som Game of Thrones som nu i vår kommer med sin andra säsong och något jag verkligen ser fram mot. En serie grundad på ett gäng böcker, så det finns ett bestämt slut de siktar mot, vilket jag tycker är bra då det inte gör att skrivandet kan vattnas ut eller kännas fattigt på upplägg.

När man ser skådisar på tv som ser sådär bra ut att man funderar på om det verkligen finns på riktigt så blir man ännu mer chockad då man helt plötsligt upptäcker att det finns folk som ser nästan lika ut som just den skådisen, men som de säger så har vi väl alla en doppelganger.

Anledningen att jag fick den här tanken i skallen va mest för att jag såg Sarah Shahi här om dagen, och igår såg jag pilotavsnittet av The Finder (för övrigt en serie jag tror blir nedlagd innan de visat 5-6 avsnitt) och där såg svenska skådisen Mercedes Masöhn (klassiskt svenskt namn) som jag lär säga är jävligt lika just Shahi. 

Ni ser bilderna nedan, och nog fan tycker jag att de påminner rejält om varandra. 

Till nästa gång, suck it douchebag.

/Alexander Lucas